onsdag 29 juni 2011

på taket


I måndags svävade jag över hustaken i ett sagotorn. I kväll fick jag uppleva en magisk konsert på en  betongterass mitt i Stockholms solarplexus.

Efter Beatles sista liveframträdande 1969 på taket till Applestudion är det omöjligt att inte få musikhistoriska rysningar av takkonserter. Ikväll hade vi förmånen att uppleva det på kulturhusets tak. KITE, som kanske är Sveriges för tillfället bästa liveband, var bokade för en "inför-Arvikafestivalen-spelning". Festivalen blev tyvärr inställd, men spelningen ägde rum trots allt.

Kvällen fick därför en känsla av gravöl, men samtidigt magi över sig.

Stockholmsnätterna har de senaste dygnen varit inbäddade i ett trollskt skimmer. Som om varje ögonblick kan överraska med en gudskatt, eller en kyss. Luften vibrerar av spänning och absolut vad som helst kan hända. Och händer. Såsom igår, i förrgår och ikväll.

Jag tar girigt emot och fortsätter att njuta av de magiska sommarnätterna.

tisdag 28 juni 2011

över taken




Kroppen och hjärnan försöker att anpassa sig till det nya. I två dagar har jag "gått till jobbet", vilket känns som en abstrakt formulering som gäller för andra, men inte mig. Det är en provanställning än så länge och jag väntar varje timme på att någon ska knacka mig på axeln och säga "trodde du verkligen att vi menade allvar, att du ska jobba här? Alla vet ju att du egentligen inte kan det här, men vi låter dig hålla på för att vara snälla". Men än så länge har ingen knackat och jag hoppas att det fortsätter på det viset.

Mitt i all förvirring över allt det nya bjöd gårdagen även på en överraskningsfest för min vän ELLA som också hon ska gifta sig i sommar. Jag ogillar både ordet och innebörden av "möhippa", men denna fest var verkligen helt perfekt.

Jag anslöt sent till Kronobergsparken där de redan grillat och tittat på vilda kaniner. Kvällen började som en saga och fortsatte i samma andra. Vi gick vidare till ett torn på ett hus, som en man som älskar just torn, byggde på sitt hus på 80-talet. Där visade Stockholm sig från sin absolut bästa sida, eller snarare sina bästa sidor i 365 grader. Det var en helt perfekt kväll för en helt perfekt person.

fredag 24 juni 2011

midsommar


Glad midsommar med vad allt det innebär! Vi har druckit snaps och dansat kring stången som sig bör. Även om vissa i sällskapet ansåg snapsen vara för svag (32%) och stången bara är en decimeter hög. Men man kan inte alltid få allt.

måndag 20 juni 2011

sträv sand, röda klippor och hög kust





Avsaknaden av blogposter har sin logiska förklaring. Vi är på semester, vilket känns som ett strålande sätt att börja ett nytt jobb på. Destinationen är som alltid föräldrahemmen, med segling, soffliggande, socialisering och allt annat fint det innebär. Som ätande och drickande till exempel.

Helgen startade med en tur till Sveriges högsta ö. Där finns sträv röd sand, klippor som ser ut som elefantryggar, en bäverbefäst tjärn, vilande huggormar, tallar, fräken och spigg.

torsdag 16 juni 2011

lättnad


Vinden blåste min väg! Jag är så otroligt glad. Återkommer när jag kan berätta mer!

Tillsvidare bjuder jag på en konstig reflektionsbild där jag syns i tavlan med gardinen som reflekterar fönstret som inte har gardin.

onsdag 15 juni 2011

ner och upp





Den här dagen började i djupaste svacka och slutar på topp. Det började med att jag missade ett ganska viktigt möte. På vägen tillbaka hem fotade jag en klippvägg med någon tanke om att formulera något ledset, metaforiskt. Sen följde en kedja av händelser som troligtvis inte skulle ha inträffat om jag inte missat det där mötet. Något som stärkte mig och förhoppningsvis leder till något gott. Och klippväggen fungerade trots, eller tack vare vändningen ganska bra här. Jag gillar gråsuggan på sista bilden.

tisdag 14 juni 2011

halo sun

 

Jag och Kroffe spelade in en ny låt inför Voltspelningen. HALO SUN fick den heta efter att det tydligen varit en ny sol-halo i maj (den andra på ett år som jag missade). Kroffe spelar moog och sh101:a och jag improviserar på klarinett. Just nu känner jag mig lite som det låter.

utmattning


Jag har så otroligt mycket fint som händer i mitt liv just nu. Fina vänner, stundande bröllop, musikskapande, festivaler med mera. Men ändå ligger det där förbannande jobbsökandet som en svart skugga över allting. Det kväver mig långsamt. All denna ångest, dåliga samvete, skam. Det bryter sakta ner min självkänsla och mitt självförtroende. Jag har så mycket att bidra med, så mycket att ge och ändå känns det som att ingen vill ha mig. Så fruktansvärt utmattande.

live



Här är två bilder från vår spelning på Voltfestivalen. Mer bilder från festivalen HÄR. Foto: CONNY FORNBÄCK.

Jag är dock inte helt nöjd med fotovinkeln då jag hamnat i bakgrunden av Kroffe. Men eftersom han är så bildskön kan jag leva med det.

måndag 13 juni 2011

love of my life






Som många av er kanske vet så är jag en stor Queen-fan. Något man visst i vissa kretsar inte riktigt borde erkänna. Men jag gör det. Jag är Queenfan och stolt över det!

Jag började lyssna på dem i tolvårsåldern och blev helt såld. Mamma och pappa hade spelat in en dokumentär om Queen som sändes efter Freddie Mercury gick bort 1991. Sen var det liksom ingen återvändo. Jag spelade den där VHS:en så många gånger att jag kunde varenda ögonblick utantill. Jag kunde inte få nog, på det där sättet som bara barn, eller tonåringar kan bli besatta av något. Allt som visades på MTV spelades in och jag och min storebror köpte alla skivor vi kunde få tag på. Jag ville inte missa en detalj, ett klipp, en bild som fanns att tillgå. Nu har jag de flesta skivorna både på CD och vinyl, jag har en mängd DVD:er med konserter och musikvideor. Besattheten har kanske avtagit lite och genom internets enorma utbud känner jag inte riktigt behovet av att täcka in allt längre. Men visst, varje gång något nytt dyker upp pirrar det lite extra.

Därför blev jag extra glad när jag fick reda på att BBC gjort en ny dokumentär i två delar om bandet. Och extra jätteglad blev jag när jag hittade den på youtube! De flesta av klippen har jag redan sett och de flesta anekdoterna kan jag nästan utantill. Men lite nytt fick jag ändå ta del av. Helt klart sevärd.

Så passa på att se, så länge den ligger tillgänglig!

DEL 1 och DEL 2

söndag 12 juni 2011

voltfestivalen



Nu är vi tillbaka i den stekheta lägenheten efter en natt i svala hotellsängar i Uppsala. Det kändes mycket märkligt att checka in på hotell halv fyra på morgonen ett par hundra meter från vår förra lägenhet.

Gårdagen började med generalrepetition och en synt som lade av. Ändrade planer och en tyngre synt blev lösningen. Det är tur att vi har några extra i garderoben. Vi soundcheckade i blått ljus och stort ljud och fick i sista stund tilldelat oss våra favorit-visual-artister: Lysbang. OH-planerna grusades tidigt på grund av teknikproblem så det här blev den absolut bästa lösningen.

Själva spelningen gick lite skakigt till en början. Rummet var trots den varma sommarkvällen fyllt med folk och nerverna visade sig vara skakigare än vanligt. Efter nån minut kom vi dock igång rätt bra och fick till ett bra samspel. Bäst gick klarinettspelandet. Det gamla plaströret lät bättre än någonsin. Och för ett ögonblick fick jag såndär jazzig feeling sådär som när folk lutar sig lite bakåt och blundar.

Efteråt var vi matta och nöjda och fortsatte kvällen med att ta del av resten av festivalen. Det var helt klart det bästa året och alla rummen fylldes av folk och ljud.

Mina bästa upplevelser var brittiska DARKSTAR med otroligt stark vokal och suggestiva bakgrunder. Jag sögs in i sångarens shamanistiska uppenbarelse och pressades bakåt av avgrundsbasen. En av mina bättre liveupplevelser faktiskt.

Nästa akt ALVA NOTO var på många sätt motsatsen till Darkstars dubbiga elektroniska pop, med extremt rena, hårda och kantiga ljud. Till det, minimalistiska visuals, som helt och hållet såg ut som musiken lät. Svinsnyggt och svinbra helt enkelt. Jag har lyssnat lite på de mjukare grejerna som Alva Noto har gjort tillsammans med RYUICHI SAKAMOTO och var inte riktigt beredd på knynävsslaget i magen, men fasen vad bra det var.

Nu laddar vi inför nästa festival och nästa spelning som blir den nionde Juli på fLiM-festivalen i vinterviken.

fredag 10 juni 2011

oh, yoko!


Missa inte senaste K-Special om LENNON OCH NEW YORK. Eller Ono/Lennon och New York som den lika gärna kunnat heta.

torsdag 9 juni 2011

noter


Såhär kan det se ut när vi gör musik och förbereder oss inför att spela live. Troligtvis ganska svårtolkat för andra, men för oss fungerar den här sortens notskrift rätt bra.

För tre år sedan arbetade Kroffe fram musiken till UPPSALA ANALOGA SYNTORKESTER som invigde den första voltfestivalen. För att alla skulle kunna spela tillsammans (många ovana att läsa noter) gjorde jag DENNA partitur. Det är fascinerande med alternativ notskrift. Några bra exempel finns att se på MUSIKMUSEET i Stockholm som bland annat verk av KARL HEINZ STOCKHAUSEN eller OLLE BONNIÉRs Plingplong.

onsdag 8 juni 2011

scenkläder


Med LISA & KROFFE hämtar vi mycket inspiration från slutet av 60- och början av 70-talet med förebilder som TANGERINE DREAM, tidiga KRAFTWERK och BO HANSSON. Därför kände vi inför den stundande spelningen att vi borde frångå den klassiska svarta elektronika-scenklädseln och köra på något som klingar bättre med musiken.

Jag har sedan tidigare i sommar införskaffat en fantastisk vit-blå tunika (som Kroffe menar är som en snygg bordsduk) och igår hittade jag en kragklös skjorta till honom. Det är alltid lite roligare att spela om man gjort sig fin innan. Dessutom är plaggen väldigt funktionella i sin bekväma luftighet.

little dragon



På lördag spelar jag och Kroffe på VOLTFESTIVALEN i Uppsala. Själv ska jag inte missa LITTLE DRAGON.
Hörde den här singeln på P3 nyss. Väldigt, väldigt bra!

tisdag 7 juni 2011

en fika runt hörnet


Vi bodde visserligen en minut från tre av Uppsalas populäraste kaféer. Men det känns ändå lite fint att bageriet runt hörnet fixat utemöbler så man kan sitta i korsningen och fika. Kanske mest för att jag var helt ensam. Mitt eget hörn liksom.

på femton dagar


På femton dagar har advokadoplantan gått från en liten minitass som greppade ljuset i köksfönstret, till en 25 cm hög, spenslig bladkädd pinne. 1,6 cm om dagen. Fortsätter den i den här takten kommer den att växa genom taket till jul. Ända sedan vi satte solrosfrön i lågstadiet har jag fascineras över att något så litet kan bli så stort. Som bäbisar i vänners magar. Jättekonstigt.

måndag 6 juni 2011

svart och färg

Jil Sander SS-11
Prada SS-11
Michael Kors Resort-12


När jag var liten var mina finaste färgkombinationer svart och nästan vilken annan färg som helst tillsammans. Utom kanske brun. Brunt var fult tillsammans med alla andra färger. För så såg det väl ut i slutet av 80-talet. 70-talets murriga färgkombinationer var så ute som de kunde bli. Och kläderna skulle gärna lysa i hårda kontraster.

Sen har ju modet pendlat hit och dit väldigt, väldigt snabbt sedan dess. 60-talsretero, 70-talsglamour, 80-talsaxlar i en salig, oscillerande röra.

Men mina gamla favoritfärgkombinationer har lyst(!) med sin frånvaro. Jag minns flera avsnitt av skräddarprogrammet Project Runway där domaren och smakpolisen Michael Kors, med mästrande stämma berättat för deltagarna att "man kan iiiiinte kombinera svart och accentfärg. Det blir för hårt!"

Därför var det lite roligt när både Jil Sander och Prada introducerade just den färgskalan i höstas inför vår/sommar 2011. Och lite extra roligt att se just supersobra designern Michael Kors haka på så ogenerat i sin Resort 2012-kollektion.

lördag 4 juni 2011

luftballongbröst och stamvagina.


Av någon märklig anledning kretsar mina och ELLAS konversationer allt för ofta kring de undre regionerna, med evighetsfnitter till följd. Och jag gillar det. Det kanske är för sällan jag umgås med kvinnliga bekanta och har något sorts skumt uppdämt behov?

Jag har med hennes uppmuntran bland annat återupptagit idén med ett KUK-TRYCK. I varandras sällskap har vi även skrattat oss fördärvade åt "tjejporr" från 80-talet där män i mustasch poserar med genomgående slaka penisar. Oerhört underhållande. Gårdagen var inget undantag för under-bältet-humor. Efter en fantastik kväll vid årstaviken med luftballonger som med kaleidoskop-effekt blir bröst, visade hon stolt upp en trädstam som på pricken liknar en vagina. Med svampklitoris och allt.

Ja, jag säger då det.

fredag 3 juni 2011

rost


Idag tog jag en promenad på Hornsgatan västerut. Det är lite märkligt att jag nästan aldrig går den vägen. Därför hade jag missat en ganska intressant seconhandbutik. Jag tycker att många vintagebutiker tappar på att de är så ordnade och organiserade. Känslan av att kunna fynda försvinner.

I det här fallet var det definitivt raka motsatsen. Drivor och åter drivor av skit och guldkorn i stora högar. Jag blev väldigt sugen på en grön batikkjol från 60-talet, som tyvärr var lite för liten. Där fanns även några fantastiskt fina mockajackor från samma årtionde.

Jag gick dock vidare tomhänt. Kaoset kanske tröttade ut mig till slut?

torsdag 2 juni 2011

repetition


Den 11 juni ska jag och Kroffe spela på VOLTFESTIVALEN i Uppsala. På premiären för tre år sedan spelade jag synt för första gången tillsammans med ANALOGA SYNTSYMFONIORKESTERN.

Sedan dess har det blivit en hel del spelningar som "lisa & kroffe". Bland annat i Umeå på digital tone festival, på Norbergfestivalen och i Karlskrona.

Ikväll ska vi försöka kombinera tvättiden och tröttheten med att repa lite. Det är väldigt skönt att ha en hemmastudio. Samtidigt saknar jag att gå hemifrån och effektivt dedicera min tid för musik.

onsdag 1 juni 2011

nyanser


Solen strilade in bakom gardinen och det bildades fina nyanser på väggen.
Klockan var egentligen alldeles för mycket för att fortfarande ha den neddragen.

Vissa förmiddagar blir så. Jag kompenserar genom att skicka iväg arbetsansökningar.

verdi och shakers




Igår gick jag och Kroffe genom ett soldisigt Stockholm till KUNGLIGA OPERAN för att se och höra Verdis STIFFELIO. Vi hade fått platser på första raden i mitten och kunde i stort sett klappa dirigenten i huvudet. Det gjorde vi dock inte.
Istället satt vi som förtrollade i tre akter.

Stiffelio är en tidig opera av Verdi som blev censurerad på sin tid för att den handlar om präster och otrohet. Dock är det inte den gudfruktige prästen som är otrogen, utan hustrun. Givetvis. Och hennes far bär hennes skam på sina axlar och överväger självmord. Som tur är dödar han istället älskaren och prästen Stiffelio själv hittar kraft i Jesu ord att förlåta hustrun och allt blir bra för alla.

Kanske inte den absoluta favoritberättelse jag tagit del av. Men tack vare inramningen, skådespeleriet, sången och musiken lyckades de beröra. Under de sista minuterna när hela ensamblen och kören, klädda i vitt, i stämmor bad till gud om svar, och Stiffelio själv citerar bibeln: "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen" fick jag gåshud hela vägen upp på huvudet.

Själva scenografin och kostymen gav tankar till spartanska kristna grupper som SHAKERS med få dekorelement, några enkla möbler och svartvita, enkla dräkter. Mycket, mycket snyggt.