tisdag 28 juni 2011

över taken




Kroppen och hjärnan försöker att anpassa sig till det nya. I två dagar har jag "gått till jobbet", vilket känns som en abstrakt formulering som gäller för andra, men inte mig. Det är en provanställning än så länge och jag väntar varje timme på att någon ska knacka mig på axeln och säga "trodde du verkligen att vi menade allvar, att du ska jobba här? Alla vet ju att du egentligen inte kan det här, men vi låter dig hålla på för att vara snälla". Men än så länge har ingen knackat och jag hoppas att det fortsätter på det viset.

Mitt i all förvirring över allt det nya bjöd gårdagen även på en överraskningsfest för min vän ELLA som också hon ska gifta sig i sommar. Jag ogillar både ordet och innebörden av "möhippa", men denna fest var verkligen helt perfekt.

Jag anslöt sent till Kronobergsparken där de redan grillat och tittat på vilda kaniner. Kvällen började som en saga och fortsatte i samma andra. Vi gick vidare till ett torn på ett hus, som en man som älskar just torn, byggde på sitt hus på 80-talet. Där visade Stockholm sig från sin absolut bästa sida, eller snarare sina bästa sidor i 365 grader. Det var en helt perfekt kväll för en helt perfekt person.

2 kommentarer:

  1. Är det Konstfack/Samhall-komplexet, för att använda läkeindustrins facktermer som gör sig påminnt? Glöm inte att du är bäst! Och tack igen för i måndags!

    Jag tror att du glömde nämna en av de mer prominenta synerna som ingick i de 365 gradernas utsikt, ska vi benämna den Den Läsande Mannen?

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Ja, exakt så. Samhall-komplexet gör sig konstant påmint! Tror det kommer gå över iom den första lönen. Innen dess räknar jag med att jag gör detta för att öva upp mig socialt och för gratis kaffe.

    Jag tänkte att jag skulle spara "Den läsande mannen" till dig. Det var ju trots allt stockholmskvällens oväntade present till dig!

    Kram!

    SvaraRadera