Jag utlovade tidigare en post om La Défence i Paris, så här kommer den.
Våra mål för resan var att hinna med att ta del alla av de klassiska sevärdheterna. Det klarade vi av ganska snabbt eftersom nästan allt ligger på gångavstånd från Opéra-området där vi bodde. Men Kroffe ville gärna besöka La Défence som ligger en bit utanför centrum. En av orsakerna för det är att Jean Michel Jarre arrangerade en gigantisk konsert på platsen 1990. Så det första vi gjorde på lördagen var att ta tunnelbanan ut dit.
LA DÉFENCE är ett stort affärskomplex i västra utkanten av staden. Området började planläggas i slutet av 50-talet och den första stora skyskrapan tour Nobel, eller tour Initiale som den heter idag stod klar 1966. Sedan dess har platsen vuxit till Europas största affärskomplex, (byggt endast för det syftet) med 3.5 millioner kvadratmeter kontorsyta i 72 skyskrapor och på platsen finns även flera hyreshus, hotell och gallerior.
I centrum står la Grande Arche vilket i sin tur bildar den västra utposten på på kallade AXE HISTORIQUE, eller Voie Triomphale - det långa stråk som går genom Paris med Louvren i ena ändan och obelisken på Place de la Concorde och triumfbågen i ett rakt stråk.
Jag var inställd på att platsen skulle vara kall och ogästvänlig som affärskomplex oftast blir, utformade för funktion där tusentals människor blir arbetande och shoppande maskiner snarare än kännande individer. Jag blev istället förvånad över hur vacker platsen är. Kanske är det de över 60 konstutsmyckningarna, de lekfulla materialvalen, avsaknaden av trafik, eller de små parkområderna. Samtidigt är det något med platsen som får det att suga i magen. Av skräckblandad förtjusning kanske. Dessa gigantiska stål-och glaskomplex som förskjuter perspektiven och får en att känna sig så oerhört liten. I vilket fall är det en mycket fachinerande plats som är väl värd ett besök för den som har vägarna förbi Paris. Mycket mer värd än turisttäta Sacre Coeur en lördag.
Ännu en gång dyker tankar om yta vs innehåll upp. Som besöksmål förden arkitekturintresserade fungerar platsen strålande, men huruvida jag skulle vilja arbeta eller bo där är en annan fråga. Kanske, med det krävs mer än ett par timmars promenerande i dagsljus en lördag för att avgöra det. Något annat jag undrar över när jag läser om och ser bilder från La Defénce är vad som hände med människorna i kåkstäderna som fanns på platsen så sent som 1966:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar