Så nu när vi var i Paris klappade hjärtat lite extra av att besöka Paris metro. Jag kände igen många detaljer från filmen som de långa transportsträckorna mellan de olika linjerna på stationerna och det sexkantiga kaklet. Tyvärr missade vi dock att besöka stationen Auber där stora delar av filmen är inspelad.
Bessons 80-talsfilmer har kategoriseras in i den av franska filmkritiker skapade genren CINÉMA DU LOOK tillsammans med regissörerna Jean-Jacques Beineix och Leos Carax. Man menade att det var filmer som mer fokuserade på yta än innehåll, det spektakulära över berättelsen.
Det är intressant hur just dessa "ytliga" filmer betydde så mycket mer och berörde mig så oerhört mycket mycket djupare än alla socialrealistiska, mörka samhällsskildringar som jag tog del av under samma period. Kanske var just ytan det som fick mig att känna något för att därigenom bli totalt öppen för alla andra intryck och för berättelsen som faktiskt är väldigt fin och rörande. Yta är fortfarande något som är oerhört viktigt för mina upplevelser av världen och konsten. På yta reagerar jag direkt och känslomässigt, medan till exempel text och ljud har en längre transportsträcka in i min mage.
Haha, när jag såg första fotot tänkte jag: Men det där ser ju ut som Subway...
SvaraRaderaJag älskar 80-talsfilm, och gärna urbana romantiska dystopier. Subway och Diva är två franska filmer som jag älskar, visuellt, och tycker är nästan skrattretande osebara, berättarmässigt (Diva är dock en bra pulp fiction om du vill låna boken). Nikita är nog min favvo i genren, fast den är ju från -90 (-91?).
De andra två regissörerna Som du tipsar om ska jag kolla upp!
Hoppas du skriver mer om yta och liknande funderingar. Det är spännande men svårt.. Nu ska jag försöka sluta trakassera din blog ett litet tag! Kram
Hehe! Trakassera gärna på! Jag ska försöka komma klura mer kring yta. Har på g ett inlägg om La Defence som nästan bara är yta. Vi får se vad det blir av det. Spännande och svårt var ordet!
SvaraRadera