När jag var liten var vardagsrummet fyllt med grönska. Bland mina starkaste minnen från uppväxthemmet är hur södersolen skiner in på den lackade träparketten och jag sitter i den uppvärmda, svarta skinnfåtöljen och tittar på hur ljuset bryts genom de många, mättat gröna bladen. Hela fönsterbrädan var fylld av diverse lövverk, men favoriten var fiolfikusen med sina stora, tjocka blad.
I helgen när mamma och pappa var på besök berättade jag att det är min drömväxt och när vi var på plantagen överraskade mamma mig med en i present.
Nu står den och fulländar hörnet och jag håller tummarna för att den ska trivas och inte drabbas av ångest eller spinn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar